Venice Beach, Los Angeles, Kalifornien, 17 juli 2013, dag 24.

Stilla havet gör inte direkt skäl för sitt namn. Stora vågor rullar in och slår med dova dån mot stranden. Våra ansikten är skäggiga och ovårdade, för vi glömde avsiktligt att ta med oss rakapparater på resan. Vi säger inte mycket, det behövs liksom inte, utan vi gräver ner fötterna i sanden och blickar ut över havet, bort mot de dimhöljda bergen i Malibu.

Vi har varit på resande fot i snart fyra veckor och vi har precis uppnått ett av de viktigaste delmålen: kust-till-kust-uppdraget. En eftertankens stund innehållande ett visst vemod infaller, men den dominerande känslan är ändock en enorm tacksamhet för vad vi har fått uppleva.

Los Angeles är stort, bullrigt och stökigt. Vi är trötta och slitna vid det här laget. Efter en kort överläggning bestämmer vi oss för att köra vidare. Bilen, vägen och de vidsträckta vidderna har blivit vårt hem och vi längtar efter dem. I solnedgången lämnar vi Änglarnas stad bakom oss och kör norrut längs Highway 1.

Sommaren 2013 hade jag förmånen att förverkliga en pojkdröm: att korsa den amerikanska kontinenten i bil. Under en månads tid körde jag och Anders 870 mil genom 17 delstater från New York City, via bland annat Washington DC, New Orleans, San Antonio, Grand Canyon, Las Vegas, Los Angeles till San Fransisco i Kalifornien. Sen den stunden då vi åter satte våra fötter på svensk mark har det inte gått en enda dag utan att jag har tänkt på, i minnet återupplevt eller drömt om att snart åka tillbaka till USA.

Varför denna närmast sjukliga fascination av ”The Land of Hope and Dreams”, då?

Frågan VARFÖR något fascinerar eller intresserar är alltid svår att besvara, men jag vet i alla fall precis NÄR intresset startade. Jag var 10 år gammal och serien ”Macahans (How the west was won)” gick på TV. Det var inbördeskrig, indianer och nybyggaranda i bildsköna miljöer. Intresset växte sig så småningom bortom detta, förvisso välgjorda, men ändå lite cheezy amerikanska familjeepos och lade grunden till ett livslångt intresse för amerikansk historia, natur och kultur. Att se, uppleva och förstå hela detta vidsträckta land har blivit lite av en besatthet.

Musik är en annan stor passion för mig. Jag är manisk skivsamlare, kalenderbitare vad gäller musikhistoria samt hobbymusiker och låtskrivare. USA är vaggan för så mycket av den musik jag älskar med så många mytomspunna städer, platser och byggnader, varpå till exempel Nashville och Memphis därför känns som två stora godisbutiker för en sån som mig. Jag förväntar mig att även denna resa bli löjligt inspirerad!

En road-trip genom Amerika är så många dimensioner av upplevelser, utöver de självklara sevärdheterna och städerna. Friheten, bilen och vägen. Strapatserna och äventyret. Vyerna: självklart de vackra, men också de ful-romantiska; motellen, strip malls och bensinstationer. Allt det som etsat sig fast i vårt medvetande via filmer och TV-serier och som sammantaget är en del av vad som kallas Americana.

Resesällskapet är så klart heller icke att förglömma. Det frestar på att umgås dygnet runt med någon i flera veckor men än mer fördjupar det relationerna. Det är bra om man känner varandra väl, har liknande tempo och viljor samt har lagom många gemensamma intressen samtidigt som man kan komplettera varandra genom lite olika kunskaper och intressen. Det ger resan ett mervärde. En sådan reskamrat har jag i Anders. Det är inte dumt det!

När planerna på att göra ännu en resa sommaren 2015 hade börjat formera sig uppkom nästa fråga: Vilken sträcka ska vi köra den här gången? Hur toppar vi det vi gjorde senast? I ett första stadie hade vi en oerhört ambitiös plan att ta oss från Key West, Florida till Anchorage, Alaska. En nätt tur på cirka 1000 mil. Denna rutt reviderades senare till Key West – Seattle, men på grund av praktiska och personliga omständigheter kom vi fram till att vi nog borde sätta en tidsgräns på tre veckor. Vad hinner man på tre veckor, utan att det blir orimligt stressigt? Key West till Chicago blev svaret.

Vår rutt kommer innehålla följande betydande hållplatser:

• Miami, Florida
• Key West, Florida
• Savannah, Georgia
• Charleston, South Carolina
• Nashville, Tennessee
• Memphis, Tennessee
• St Louis, Missouri
• Chicago, Illinois

Och en annan massa underbart där emellan!

Vad blir skillnaden denna gången jämfört med förra? Sommaren 2013 var vi två noviser. Jag hade tidigare varit i USA en gång, 2009, men vi hade mycket liten aning vad som väntade oss. Resan var ganska oplanerad och utöver de stora stoppen New York, New Orleans och San Fransisco hade vi vaga föreställningar om vad vi ville se och göra. Den här gången kommer vi vara lite mer rutinerade, lite mer förberedda och välplanerade, men samtidigt lite mindre oskuldsfulla. Det kommer inte bli detsamma, kanske inte ens lika bra (för det kommer inte att vara den första gången), men det kommer ändå bli minst fantastiskt!

Om jag skulle göra en lista över vad jag ser fram emot mest av allt skulle den kunna se ut ungefär så här:

10) Overseas Highway från Miami till Key West, Florida
9) Dollywood, Pigeon Forge, Tennessee
8) Great River Road, Arkansas/Missouri/Illinois
7) South Beach, Miami, Florida
6) Beale Street, Memphis, Tennessee
5) Parkerna/torgen i Savannah, Georgia
4) Great Smoky Mountains National Park, North Carolina/Tennessee
3) Musikklubbarna på Broadway i Nashville, Tennessee
2) Gateway Arch, St Louis, Missouri
1) Historic District, Charleston, South Carolina

Ingenting från Chicago, ser jag…  Strunt samma! Säkert kommer listan när alla upplevelser summeras och värderas se helt annorlunda ut ändå.

Häng med oss på äventyret, här på bloggen och på vår Facebook-sida! Vi lovar att dokumentera in absurdum. För vår skull, men gärna även för er skull.