16.23. 29 juni 2015. HELLO AMERICA!! We’re back!
Swedish Road Mafia har kraschlandat på rum nr 111, San Juan Hotel, 1680 Collins Avenue, South Beach, Miami Beach, Miami, Florida, USA. Del 2 kan börja! Vi försöker räkna hur många timmar det har gått sen vi lämnade Karlshamn, men eftersom vi är ganska grusiga i skallarna efter knappt någon sömn det senaste dygnet så får vi inte riktigt ihop det med tidsskillnaden. 25 timmar är vår gissning, tills vidare. Hur illa vi luktar innan duschning? Jätteilla!!
Så här när vi precis har landat konstaterar vi ändå att det är en djävulsk pärs att ha tagit sig hit. Det glömmer man lätt när resan sen har kommit igång och allt är lätt och lustfyllt. Igår 21.35 (försenat till 21.43) tog vi tåget från Karlshamn till Kastrup. Där spenderade vi en sömnlös natt på hårda plastsoffor innan planet till Düsseldorf bordades klockan 06.20. Från 07.45 till 09.45 slog vi ihjäl tid på Düsseldorfs oerhört o-charmiga flygplats innan AB 7000 lyfte med destination MIA (Miami International Airport).
När vi 10 timmar och en rejäl åksjuka senare landar vi i detta pulserande monster till storstad är det svårt att tänka sig att för bara 100 år sen var Miami en liten fiskeby med ca 1500 invånare. Södra Florida var otillgänglig och malariapinad träskmark. Vem fan ville bo där? Så bestämde sig Henry Flagler för att bygga en järnväg ner till Floridas sydspets och vips blev södra Florida ett paradis för pensionärer från nordstaterna och investerare i fastighetsbranschen. Idag har Miami med förorter 5,5 miljoner invånare och har tack vare sin remarkabla befolkningstillväxt fått smeknamnet Magic City.
Florida koloniserades av spanjorerna på 1500-talet och blev amerikanskt område först 1821. Redan på flygplatsen märks Miamis spanska och latinska arv mycket tydligt. Alla skyltar är på både engelska och spanska och överallt ser och hör man latinos och det spanska språket. Exotiskt och spännande, tycker vi! Vi träffade en livs levande Miami-bo på flyget som hette Erica och hade brasilianska rötter. Hon hävdade bestämt att Miami inte är ”amerikanskt” utan ”something else”. Vi får väl se!
Vi tog buss 150 till Miami Beach, hoppade av vid 17th Street och promenerade de cirka 12 sista meterna till Art Deco-hotellet San Juan. När vi öppnar dörren till receptionen och kliver in ropar receptionisten entusiastiskt: ”Mr Olsson, welcome!” Det kallar vi gott bemötande.
Hur varmt det är, undrar ni ju säkert? Skitvarmt! Södra Florida har enligt utsagor två temperaturnivåer: ”Varmt” under höst, vinter och vår samt ”helvetiskt varmt” under sommarmånaderna. Och vi är så klart här mitt i sommaren. Vi hör och läser att högrtycket är på gång även hemma och det är väl förunnat. Det som skiljer hemma från här är isf luftfuktigheten som är dessutom mycket hög och att gå ut genom dörrarna från flygplatsen är som att gå rakt in i en trögflytande kolasås. Gott men en smula segt i längden. :D
South Beach är där det händer. Den gigantiska sandstranden som sträcker sig kilometervis, de kreativa och färggranna badvaktstornen samt de typiska Art Deco-husen längs Collins Avenue och Ocean Drive. Många mysiga restauranger och barer kantar dessa gator och ger staden en härlig puls och liv.
Åtskilliga gånger det senaste året har vi föreställt oss den här första kvällen i South Beach. Ingen av de gångerna har det i våra föreställningar regnat. Alla vet ju att det här är ”The Sunshine State” och att det alltid är soligt och varmt och bikinibrudar och vältränade badpojkar. Men idag regnade det faktiskt. En ”thunderstorm” (nåja) svepte in och förmörkade himlen och vi fick till sist skyla på Cardozo hotell där vi åt Cuban sandwich (Martin) och en annan sandwich (Anders) vi inte minns namnet på. Mycket gott, men vi blev också brutalt påminda om det vi retade oss på så oerhört under förra resan: taxes, tips, service fee… Man tror att den måltid man beställt kostar sisådär 15 dollar, men i själva verket blir det 25 dollar med alla pålagda avgifter. Gäsp och grrr…
Sandwiches (amerikanska) på Cardozo Hotel
Lummus Park
När regnet väl slutat falla gick vi en promenad i Lummus Park, längs stranden och avslutade med att spana in Espanola Way, den vackra, lummiga spanska gatan med många mysiga restauranger där vi tänkte käka i morgon kväll. När dagen gryr i Florida i morgon bitti och vi är ordentligt utvilade tänker vi ge oss ut på båttur med Island Queen Cruises och titta på miljonärsvillorna i Key Biscayne samt därefter besöka den kubanska stadsdelen Little Havana! På återseende!