Denna morgon var rollerna ombytta, Anders fick sova ut utan mardrömmar medan Martin somnade sent och vaknade tidigt och det var ju tur eftersom Anders skulle stå för körningen idag. Platsen för insomnandet och uppvaknandet var Rocky Mount en bit in i North Carolina. Vi hamnade där efter att längs Interstate 95 antingen hittat motell som inte hade plats eller som av någon anledning inte kändes rätt (läs kändes som det skulle kunna bo styckmördare där). ;)
Dagens mål var Fayetteville, en stad i North Carolina vi hade mycket bristfällig kunskap om innan. Här bor Anders kusin Andrea, vars hem blir ett vattenhål på vår resa nu ett par dagar. Dagarna har varit väldigt intensiva och det ska bli skönt med en semester i semestern! :)
GPS:n gjorde ett gott jobb och så småningom rullade vi in på gatan där Andrea bor, i ett mysigt och lugnt bostadsområde, långt ifrån Interstate 95! Skönt! Efter ett litet kramkalas fick vi en rundtur i staden Fayetteville, en stad på ca 300 000 invånare. Som de flesta städerna vi besökt är utkanterna av staden präglade av breda, flerfiliga, hårt trafikerade vägar flankerade av mängder av shoppingmalls och snabbmatsrestauranger. Samma kedjor som i alla andra städer vi kört igenom: Dollar General, Wall Mart, Home Depot, McDonalds, Wendy’s, Burger King, Pizza Hut, med mera, med mera, med mera…
Billy Yank och Johnny Reb (Anders och Martin) På Museum of Cape Fear.
Vi fick prova uniformer från inbördeskriget. Tyvärr var Anders uniform inte en one-size-fits-all, utan knapparna flög till höger och vänster när han skulle knäppa den! ;)
Stadens centrum visade sig dock vara mysigt, pittoreskt och lugnt. Vackra gamla tegelhus, ofta inte mer än 2 våningar, historiska byggnader och monument. Man får intrycket av en sömnig liten småstad och man glömmer att staden till invånarantalet är nästan lika stort som Malmö… En förvirrande känsla för oss svenskar…! Vi besökte The Museum of Cape Fear och tittade på Arsenal Park. Vi åt en god middag på en turkisk/grekisk restaurang tillsammans med Andrea och hennes två söner Erik och Elias, samt Elias flickvän Sarah. Dessutom, mitt i maten, så började det bröla turkisk musik ur högtalarna och en magdansös i full mundering dansade under två låtar runt bland förvånade gäster. Men maten var god och servicen finfin! Dansen var förvisso också fin, men ett aning udda inslag.
Kul och spännande att få spendera några dagar i ett vanligt amerikanskt hem, med en vanlig amerikansk familj. Viktigt för helhetsintrycket av Amerikat, tycker vi!
