Charleston har inte mycket tur nu för tiden. För tre veckor sen upplevde staden de tragiska dödsskjutningarna av 9 församlingsmedlemmar i Emanuel AME Church och idag avled två personer när två mindre flygplan kolliderade ovanför Charleston. Mycket tråkigt! Nyheten fick vi från Sverige av Martins flickvän Rebecca, vi som faktiskt var i Charleston hade varken hört eller sett någonting.



Vi sov inte jättebra i natt någon av oss. Som det berättades om redan igår delade vi på en himmelsäng, som var vacker, väldigt hög att klättra upp i men inte speciellt bred. Frukosten på Meeting Street Inn var också annorlunda och innehöll mest konstiga bakverk av olika slag. Inte något för två svenska karlar! :)

Meeting Street Inn, Charleston, South Carolina

Precis runt hörnet från Meeting Street Inn ligger Charleston-bornas favoritshoppingställe, historiska Charleston City Market. Här gick vi runt en stund på morgonen, tittade på folk och köpte ett par T-shirts (Anders har slut på rena nämligen). Martin hann också in en runda på Confederate Museum där artefakter från inbördeskriget bevaras av stiftelsen Daughters of the Confederacy.







Confederate Museum, Charleston





Dagens stora händelse var båtturen till Fort Sumter. Fortet är beläget vid inloppet till Charlestons hamn och har en mycket speciell plats i den amerikanska historien och för det amerikanska folket. Det var mot Fort Sumter det första skottet under inbördeskriget avfyrades. När Abraham Lincoln valdes till president 1860 med vallöfte om att stoppa expansionen av slaveri i de nya staterna i väst valde South Carolina som första stat att utträda ur Unionen. Fort Sumter hölls av sydstatstrupperna ända till februari 1865 och var då bombarderat till oigenkännlighet. Det rustades senare upp och har sedan 1947 varit ett National Historic Monument.






 

 
Fort Sumter National Monument, Charleston Harbour


Båtturen ut till fortet tog cirka 30 minuter och gav fina fotomöjligheter över staden Charleston, bron över floden Cooper (Arthur Ravenal Jr Bridge) och öarna runt bukten. Pelikanerna svävade ovanför våra huvuden och spanade efter föda i vattnet och lite svalkade de ljumma vindarna i alla fall! Jo, det är grymt varmt och man måste hela tiden tänka på att dricka vatten. Väl på ön där fortet ligger fick vi finfin guidning av Dawn (en dam med mycket gäll stämma), men vi hade bara sammanlagt en timme på oss innan båten skulle gå tillbaka. Lite kort tid, tyckte vi, men det var ändå en häftig upplevelse att ha fått besöka en historiskt betydelsefull plats.



 









Dödsskjutningarna i Emanel AME Church har berört alla i staden Charleston. Vid ingången till kyrkan samlas både turister och lokalbefolkningen för att lägga en blomma, skriva ett kärleksfullt meddelande eller bara visa sin vördnad. En positiv effekt av det hemska som hänt är att ras-/rasismfrågan kommit på tapeten igen. Sydstatsflaggen (Rebel Flag/Southern Cross) har börjat ifrågasättas ordentligt och förhoppningsvis leder händelsen till ökad jämställdhet och förbrödring de etniska grupperna emellan.

 





 




Charleston Visitor Center

Calhoun Monument, Marion Square, Charleston 

Framåt seneftermiddagen var vi redo att lämna Charleston bakom oss och gav oss ut på plantage-safari längs Ashley River Road. Vi visste att plantagerna redan hade stängt för besökare och vi kände oss ändå för snåla för att betala de saftiga inträdena. Däremot gick det utmärkt att köra genom grindarna, läsa de olika infotavlorna samt ta ett par foton på de grandiosa ägorna. Vi vet inte om det var riktigt ”legal” att göra så, men ingen stoppade oss. Vi hann med Drayton Hall, Magnolia Garden & Plantation samt Middleton Place på 30 min! Check! Check! Check!

Live Oaks Memorial Gardens, Charleston



 

Magnolia Garden & Plantation


Middleton Place


Vi är nu i den fas på resan då vi varje kväll har i uppgift att finna ett boende för natten. Vi är två grabbar på road trip, så vi är inte så kräsna. Bra wi-fi och hyfsad sanitetsnivå är allt vi begär. Att det är hyfsat billigt är så klart också välkommet. Det amerikanska fenomenet ”motell” är vi därför mycket tacksamma för, eftersom de oftast erbjuder just dessa tre ting. Det finns massvis av nationella motellkedjor som alltid är lokaliserade vid stora motorvägskorsningar (Days Inn, Super 8, Ecolodge, Best Western, Budget Inn med flera, med flera). Man vet vad man får, varken mer eller mindre. Sen finns det de oberoende kedjorna som ligger lite mer avlägset till, oftast inne i små samhällen. De kan vara fantastiskt charmiga men lika gärna hälsofarliga.
   
 

Vi har i natt landat på Super 8 i den gudsförgätna hålan Orangeburg. Men det är just i de gudsförgätna hålarna det härliga ofta händer, det man minns med värme i efterhand. På Wendy’s hamburgerrestaurang ska vi beställa varsin burgare att ta med. De två tjejerna i kassan tyckte vi har väldigt konstig dialekt och de frågar varifrån vi kommer. Sverige, säger vi och de börjar fnittra hejdlöst. ”Nooo”, säger de, ni är från norr? Martin skojar och säger att vi är från Chicago. De tror lite mer på oss, men vi vill inte luras och säger att vi visst är från Sverige och visar våra svenska körkort. ”Men vad gör ni här???”, utbrister de och vi förstår att de verkligen menar det. De hade nog inga höga tankar om sin lilla stad och hade säkert sällan besök av turister från Europa. Ja, vad gör vi här? :) När vi kör ut från parkeringen vinkar de glatt till oss. För första gången i våra 30+åriga liv är vi exotiska! :)

Water Tower, Orangeburg, South Carolina 

Dagens körsträcka: Charleston – Orangeburg 83 miles (134 kilometer)