Efter 342 miles (489 kilometer) landar vi på Days Inn i Cocoa, strax sydväst om Cape Canaveral där vi i morgon bitti ska besöka Kennedy Space Center. Men, det är i morgon det! Idag började med en continental breakfast på Bayside Inn på Key Largo. Alltid lika delikat! Efter att vi visat oss vara pinsamt rostiga på amerikansk tankning (vi censurerar detaljerna) lämnade vi The Keys, för den här gången i alla fall.

En stor andel av södra Florida består av en nationalpark som heter Everglades National Park, i folkmun The Everglades. Detta område har ett unikt djur- och växtliv, det är till exempel den enda plats i världen där alligatorer och krokodiler naturligt lever sida vid sida. Södra Florida handlar för övrigt mycket om ”The gators”.

Så klart måste man se alligatorer när man är här och så klart måste man ta sig en titt på träskområdet. Att turister känner så förstår förstås lokalbefolkningen och erbjuder allehanda attraktioner till saftiga priser. Vi siktade in oss på Everglades Alligator Farm, där man dessutom kunde åka air-boat över träsken. 23 dollar stycket, so it better be good, tänkte vi och klev ut på den stekheta parkeringsplatsen. Och jo, det var nog ganska ”good”. Coolt att åka air-boat, alligatorer är ju alltid lite lagom spännande och läskiga och vi fick också en liten ”alligator and snake show” på köpet. Baksidan är att se vilda djur inspärrade i alldeles för små burar. Framförallt en Florida panther såg riktigt hängig ut, ensam och loj i den stekheta solen.

 

 

 

 

 

 

 

Efter Alligator Farm ville vi också få se det ”riktiga Everglades” så vi betalade inträde till nationalparken och satte kurs rätt ut i det savannliknande vidsträckta landskapet som ömsom såg ut som Tanzania och ömsom som norra Norrland. Vi stannade till vid Royal Palm och gick The Gumbo Limbo Trail, en liten slinga som ledde oss genom en djungelliknande vegetation. Därefter klättrade vi upp i utkikstornet med det underbara namnet Pa-hay-okee och fick oss en rejäl panoramavy över vidderna.

 

 

 

 

Det var dags att tugga lite mil idag! Malin (den kvinnliga rösten i vår GPS) fick instruktioner om att hitta en bra rutt till Palm Beach och valde då Florida Turnpike (821). Snabb väg, men en sjuhelsikes massa vägtullar, som tydligen ska registreras på nummerplåten. Kan bli dyrt?! Väl framme i Palm Beach besökte vi järnvägbaronen Henry Flaglers bostad. Det var han som i början av 1900-talet bekostade en järnväg längs östra Florida ner till Key West. Denna järnväg var en stor anledning till att Florida kunde förvandlas från otillgänglig, malariainfekterad träskmark till ett blomstrande turistparadis med miljonstäder. I Palm Beach där han bodde på äldre dar är man lite extra stolt över sin Henry och har namngivit ungefär allting i staden till Flagler this och Flagler that.

 

 

 

Martin hade hört mycket gott om Florida Scenic Highway A1A, den väg som löper längs Floridas östkust och vi tänkte därför få oss lite sköna seaside views. Det tar lite längre tid att ta de där vägarna än de snabba Interstates, men man får se mer av det goda ”Roadside America”. A1A var dock en stor besvikelse. Vi såg mest bara träd, buskar, stora resorts och lägenhetskomplex. Visst, har man all tid i världen kan man parkera och gå ner till havet, men då är det ju faktiskt inte highvägen som är scenic. Falsk marknadsföring i vilket fall…