"Uppe med tuppen" är ett understatement. Hade det funnits tuppar här i South Beach hade de inte varit vakna än på flera timmar när vi öppnade gluggarna ca 04.15 i morse lokal tid. Vi somnade ju förvisso redan 22.00 igår kväll mitt i blogguppdaterandet (till vårt försvar var klockan 04.00 svensk tid då), så vi hade nog ändå fått den skönhetssömn vi behöver och ny energi inför att ta oss an Miami ännu en dag.
Med erfarenheten från förra resan, när en rejäl kopp kaffe var en närmast omöjlighet att få tag på innan vi förstod att vi behövde beställa en "medium dark roast in large cup with room for extra milk" för att få nånting som liknade en svensk kopp kaffe, styrde vi kosan mot första bästa Starbucks. Vi åt sen vår frukost i Lincoln Park mitt emot Fillmore Theatre innan vi tog bussen mot Bayside Marketplace, platsen varifrån sightseeing-båtarna avgår. 

Idag fick vi verkligen se bägge sidorna av myntet Miami. En är skinande blank, den andra sliten, ruffig och matt. Stekiga lyxvillor på Millionaire's Row och nedgångna kvarter i Little Havana. I denna dualism ligger också mycket av stadens charm.

För 28 dollar per skalle fick vi en 90-minuters båttur med Island Queen Cruises. Det var vi, 146 afroamerikaner och 2 asiater. De två vita grabbarna hade så klart glömt att ta med solskyddsfaktor och satte sig ändå längst bak i båten, den enda plats som inte var skyddat från den starka solen av båtens tak, men som gav bäst fotomöjligheter. Jodå, vi har fått bonna-bränna!
Båtturen var riktigt nice! Vi fick fantastiska panoramavyer av Downtown Miami, fick se Miamis stora hamn, skojig guidning längs Millionaire's Row, där Shaquille O'Neals 40-millionersvilla (dollar) fick mest jubel av de basketälskande turbesökarna. Fisher's Island, Star Island. Beckhams hus, Julio Iglesias hus. Perverst rika människor som köper perverst flashiga kåkar. Ingen verkade dock vara hemma. De enda människor vi såg till var latinamerikanska byggnadsarbetare som uppgraderade taxeringsvärdet ytterligare. Antar att husägarna har många andra hus att också vara hemma i... 

Eftermiddagens utflyktsmål var den kubanska stadsdelen Little Havana. Tusentals och åter tusentals kubaner flydde under 50- och 60-talet revolutionens Cuba och bosatte sig här. Det var dock riktigt klurigt att med metrorail och metrobus ta sig till Little Havana och väl där funkade inte den GPS Anders laddat ner till telefonen och som vi förlitat oss på skulle ta oss till de olika sevärdheterna. Så efter en stunds aningslöst tomtande runt bland kvarteren tog vi en buss tillbaka till Downtown Miami och så småningom "hem" till South Beach.

Ocean Drive och dess Art Deco District känns redan faktiskt lite som hemma. Fantastiskt hur snabbt man identifierar sig och finner trygghet i nya miljöer. Husen är verkligen fantastiska och efter att återigen ha njutigt av Avalon, The Colony, Breakwater och de övriga fick vi lite nyttig kunskap kring arkitekturen på finfina Art Deco Welcome Center.

Man kan ju inte ha varit i South Beach, Miami utan att ha badat i havet, tänkte vi och trotsade sturskt hajattacksvarning med ett dopp i det ljumma vattnet. Vilken strand! Så ren, så välskött och med de fantastiska badvaktstornen, även de i Art Deco-stil. "Vårt" badvaktstorn är 17th Street Lifeguard Tower, inte ett av de mest spektakulära... Men det är vårt!

Efter en nödvändig dusch begav vi oss norrut mot Holocaust Memorial. Miami har många judiska överlevande från förintelsen varpå man ansåg att Miami Beach var en lämplig plats för monumentet. Vi förväntade oss nog inte så mycket men blev fullständigt knockade av upplevelsen! Så fasansfullt påtagligt, rörande och smakfullt. Under resan 2013 var vi vid 9/11 Memorial i New York City. Det var ingenting i jämförelse med detta.  
Vi vandrade sedan hemåt under tystnad och eftertanke efter den mäktiga upplevelsen. En runda utmed Espanola Way samt Ocean Drive fick avsluta vår vistelse här i Miami. I morgon hämtar vi ut vår hyrbil och drar söderut, mot Florida Keys och Key West. Ska bli härligt att bli Swedish ROAD Mafia igen...