Bara i Nashville (1), oss veterligen, finns fenomenet ”cowgirls”. Hundratals tjejer/kvinnor går runt i cowboy-boots, avklippta jeansshorts och rosa toppar. Ibland har de också cowboyhatt. Det hade inte funkat någon annanstans... Inte i samma utsträckning, men ändock, ser man män i boots, jeans, bälte med jättelika spännen, skjorta och cowboyhatt. Ser man kvinnor och män klädda på dessa sätt vet man en sak med säkerhet: De är turister! Musikerna i banden längs Broadway har snarare trucker-keps än cowboyhatt. De behöver inte klä ut sig, för de kan spela country så in i helvetes bra ändå!
Vår första anhalt för dagen var Centennial Park. När Nashville år 1897 fyllde 100 år skapade staden ett grönområde för sina invånare. Bra idé, så klart! Varje stad vill ju ha något som ingen annan stad har, något som kan bli ens trademark och dra turister. Så, vad kan man bygga i sin nya park som ingen annan stad har? Jo, en exakt replica av Parthenon i Aten blir svaret! Bara i Nashville (2) Den ser minsann en smula malplacerad ut, den jättelika stenkolossen, men visst är den cool att titta på. Det var vansinnigt varmt i Centennial Park, men trots detta hörde vi på flertalet ställen live-musik, såg utomhusgudstjänst och till och med ett bröllop. Folk trotsar värmen här!
Nej, Nashville är inte som de andra barnen. Likaledes galen som underbar lever staden sitt eget liv, med egna normer och seder. På gatorna kör cykel-barer runt. 10 tjejer sitter runt en bar och trampar medan en barägare styr farkosten. Tjejerna skriker ”wooooo!” och verkar väldigt glada! Bara i Nashville!
Vi gick först till Country Music Hall of Fame och dess intilliggande Walk of Fame, därefter till huvudgatan Broadway där vi på Second Fiddle lyssnade på finfin livemusik och käkade lunch.
Country Music Hall of Fame, Nashville
I Nashville finns Johnny Cash Museum och eftersom alla gillar Johnny Cash var vi långt ifrån de enda som valt att göra ett besök just denna lördag. Trots kö och viss trängsel inne på museet var det stor tumme upp! Informativt, snyggt, välorganiserat och med en mängd coola artefakter tidigare tillhörande The Man In Black. Amerikaner är grymma på museum!
En road-trip innebär att man måste ta beslut på stående fot ibland. Man måste planera om och ”kill some darlings” för man inser att tiden inte räcker till. Därför bestämde vi oss på eftermiddagen för att lämna Nashville och köra några timmar för att få mer tid i Memphis i morgon. Vi tog den natursköna vägen Natchez Trace Parkway i sydvästlig riktning och det var en enorm kontrast att lämna stökiga, larmiga Nashville bakom oss med dess motorvägar och skyskrapor och byta det mot tystnad och landsbygdsidyll. Natchez Trace Parkway, som ursprungligen var indianernas gamla handelsled och som går mellan Nashville och Natchez i Mississippi, är en del av Nationalparkssystemet, varpå den är totalt oexploaterad. Inga motell, snabbmatsrestauranger, bensinstationer eller andra spår av modern bebyggelse. En tvåfilig väg, kantad av skog, åkrar och en och annan bondgård. Ljuvligt! Lite här och där dyker det upp en skylt som indikerar sevärdhet. Vi stannade vid en utsiktsplats och vid Jackson Falls, ett mycket bildskönt vattenfall.
I skrivande stund har vi landat på Econolodge i Lexington, Tennessee. Vi har ätit fantastisk mexikansk mat på Los Portales, våra smutskläder är i tvättmaskinen och ska snart ner i torktumlaren. Vi började få slut på rena kläder nämligen. I morgon besöker vi Graceland och checkar in på legendariska Peabody Hotel i Memphis!
Dagens körsträcka: White House – Nashville – Lexington 167 miles (269 kilometer)
Såå underbart att få följa Er! Kanonbilder o reportage!