Varje amerikansk storstad har sin alldeles egna karaktär, kultur och historia. Vi har ju varit i några stycken vid det här laget. Många av städerna är galna! Igår såg vi två exempel på detta i Gatlinburg och Pigeon Forge. Nashville är också galet, på sitt alldeles egna vis! I Nashville handlar det mesta om musik. När radioshowen Grand Ole Opry började sändas 1925 spreds countrymusiken till hundratusentals hushåll i södern och gjorde den mycket populär. Skivbolagen centrerades till Music Row och i dess fotspår vallfärdade tusentals musiker som ville lyckas i branschen. På huvudgatan Broadway öppnades musikklubbar där all den talang staden sugit till sig kunde visa upp sig. Skivbolagen må gå på knäna i denna streaming-era men Grand Ole Opry sänds fortfarande varje vecka och kan också ses på plats i dess nybyggda lokaler vid shoppingcentret Opryland. Musikklubbarna på Broadway finns kvar och frodas och fortfarande vallfärdar unga musiker till Music City för att lyckas.
Men dagen började inte i Nashville utan på en annan planet. Så känns det i alla fall. Den lilla staden Sparta i centrala Tennessee drar inte många turister, men två svenska road-trippers hade i vart fall gjort det till sitt hem för natten.
Efter sedvanlig frukost styrde vi vår svarta Ford Focus mot Stones River Battlefield i Murfreesboro, några mil sydöst om Nashville. Här utkämpades ett betydelsefullt, blodigt men kanske lite obskyrt slag under det amerikanska inbördeskriget. Som vanligt när det gäller historia så är amerikaner mycket duktiga på att på ett smakfullt sätt bevara och exponera den. I undervisande syfte är många av dessa platser gratis att besöka, de är mycket välskötta och påkostade med kunniga guider och fina interaktiva utställningar. På Visitor Center visades en film om bakgrunden och själva slaget. Vi besökte den jättelika krigskyrkogården, där rader efter rader av gravstenar vittnade om magnituden och fasorna ett slag som detta innebär. Och detta var bara ETT slagfält, i ETT krig.
Strax öster om Downtown Nashville ligger Opryland, ett jättelikt nöjeskomplex med shoppingcenter, hotell, konferenscenter och det mesta annat man kan tänka sig. I shoppingcentrets gigantiska ”food-court” inhämtades ny energi på Cajun Grill och vi lallade också runt en stund och beskådade kommersen. Vi är inga shopping-freaks någon av oss, men kände ändå att detta också är en stor del av det som är Amerika; shopping malls! Ett kort besök på mytomspunna Grand Ole Opry som är beläget precis bredvid hanns också med.
Vi kände oss ovanligt kulturella idag så nästa anhalt blev Tennessee State Museum och därefter Tennessee State Capitol. Museet var fantastiskt, men frustrerande stort. Man ville ta in så mycket, men tiden var begränsad eftersom alla amerikanska museer stänger 17.00. Det kan eventuellt stå fastslaget i konstitutionen att det ska vara så. Vi fastnade i vilket fall framförallt för utställningen om Tennessee State Troopers. Mycket cool!
På John Seigenthaler Pedestrian Bridge får man en praktfull vy över Nashvilles skyline, med oefterhärmliga ”Batman Building” (AT&T Tower) som självklart landmärke. Värmen var massiv, så det var inte enbart musiken som drog oss mot musikklubbarna på Broadway. En öl för att släcka törsten skulle inte sitta fel! Broadway badar i neonljus från klubbarna med livemusik, restaurangerna, barerna och souvenirbutikerna som säljer allt möjligt musik- och westerninspirerat krimskrams man kan tänka sig. Det var ju fredag kväll, så gatan var fullproppad med turister.
Vi besökte Robert’s Western World och Layla’s Bluegrass Inn. Kvalitén på livemusiken är löjligt hög och klubbarna är coolt sunkiga och stökiga, precis som man vill ha dem. Martin, som varit här en gång tidigare, kände igen ett par bekanta ansikten bland musikerna. Josh, den virtuosa violinisten som enligt introduktionen ”knows how to do three things; fiddeling, singing and drinking”. Don Kelley, den medelålders hattbeklädda entertainern som har som trademark att vissla kolossalt starkt.
Det blev några varv upp och ner längs Broadway. Är inte musiken till belåtenhet på det ena stället kan man alltid bara gå nästgårds till nästa. Nästan alltid är man dock mycket belåten. Livemusik som denna kan man inte hitta någonstans i Sverige. Vi hann se Ryman Auditorium (det gamla Grand Ole Opry) och den legendariska skivbutiken Ernest Tubb’s Record Store, som vi misstänker håller på att slå igen när vi såg de glesa hyllorna. Tråkigt, i så fall!
En galen stad! Men galnast var nog ändå systemet i parkeringshuset. Vi trodde först att vår bil blivit antingen stulen eller bortbogserad innan vi insåg att vi var på fel våningsplan (av 7 möjliga), därefter snurrade vi runt i 10 minuter innan vi fick hjälp av en snäll kvinna som kunde visa oss till utgången. Usel skyltning och/eller för komplicerat för två svenska lantisar! Ett rejält åskoväder och en massiv trafikstockning senare landar vi en smula slagna på Motel 6 i White House, norr om Nashville. I morgon fortsätter galenskaperna!
Dagens körsträcka: Sparta – Stones River – Nashville – White House: 144 miles (230 kilometer)