Efter att ha spenderat nästan en hel dag i bilen (förutom vårt besök i Washington och vår lilla tur på Manassas landsbygd) var vi rätt möra och somnade halvt påklädda och halvt nerbäddade i vårt rum på The Olde Towne Inn. Bloggandet gick sådär, Wi-Fi funkade inte klockrent på kvällen men det tog vi igen på morgonen. Martin sov som en stock medan Anders hade mardrömmar om att åka hem för något viktigt och sedan missa planet tillbaka till USA för att det var så himla svårt att komma fram till Kallinge där han skulle åka ifrån. :P

Vi checkade ut och fick en flaska med motellets eget vatten och satte kurs mot Manassas Battlefield Park! Martin fick en tår i ögonvrån då en dröm gick i uppfyllelse att få besöka denna historiska plats där det första slaget stod mellan Nord- och Sydstaterna. Ett slag som i förlängningen ledde till ett krig som rasade i fyra år på 1860-talet och totalt kostade 600 000 människor livet. Grunden till det USA vi känner och upplever idag lades just här på denna plats genom all denna blodspillan. Det är mäktigt och samtidigt obegripligt att det fortfarande rasar krig på många håll i världen. Att det fortfarande är den metoden som avgör konflikter. Och för första gången så var vi helt nöjda med en turistattraktion. Ingen screening (metalldetektor) eller en massa dryga vakter som pekade och var arroganta. Istället frivilliga, engagerade och intresserade personer som hjälpte till på Henry Hill Visitor Center. Och inträdet till hela Battlefield Park, inkluderat museum och guide om man ville det, kostade bara 3$. En mäktig upplevelse!

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Efter en asiatisk buffé på en enkel restaurang ställer vi in GPSen på Richmond och sätter kurs rakt söderut. Vi är medvetna om att det är fredag och att det kan innebära en del trafikstockningar men hoppas hinna till Richmond i god tid för att kunna gå på Confederacy Museum, Tredegar Iron Works och besöka sydstaternas White House innan de stänger för dagen. Interstate 95, southbound, here we come!