Efter några goda kalla öl, snacks och gott umgänge i familjen Ingrahams hem så somnade vi gott och vaknade runt halv elva och kände oss utvilade och inte stressade över att vi måste köra en viss sträcka idag. Eller stressade och stressade, vi vet ju att resan bygger på att vi måste ta oss en viss bit på vägen varje dag annars blir det stressigt. Men skönt att vakna och inte vara pressad av att checka ut en viss tid, att kunna sitta ner och äta en riktig frukost. Att kunna läsa lite i en god bok när man vaknar. Såna där vardagliga saker helt enkelt.

 

Vi styrde så småningom kosan mot Raven Rock Park, en så kallad "State Park". Sådana parker är typ som naturskyddsområden och ägs av staten och därför öppna för allmänheten. Den mesta marken och skogen här i Amerikat är annars privat där man möts av arga skyltar med ord som: "Private property", "Stay out", "No tresspassing" etc... Vi såg de första tobaksodlingarna på vår väg mot Raven också! Att spatsera runt i skogen var en härlig upplevelse och en skön kontrast mot alla pulserande storstäder vi besökt den senaste veckan. Själva Raven Rock var en mäktig klippa som sköt ut över Cape Fear River och från toppen fick man en episk vy över nejden! 

 

Framåt kvällen blev det middag på den japanska restaurangen Miyabi. Vårt sällskap blev placerade runt ett stort stekbord där kocken lagade maten framför näsan på oss. Lika mycket som det var matlagning var det också en show! "Butter-fly!" ropade kocken från Bali när han slängde en stor klick smör på stekbordet framför oss! ;) Restaurangen var väldigt stor, matportionerna löjligt stora! Allting känns liksom större och mer här i Amerikat. Bilarna, vägarna, sängarna, motellrummen etc. På vägen hem började det regna hejdlöst, nästan som ett monsunregn. Till och med regndropparna är större här!

Hela dagen hade det pratats om den "Peach cobbler" som Elias och Sarah hade gjort och som vi senare skulle äta till efterrätt. Det är tydligen en sydstats-specialitet men det var väldigt svårt för våra amerikanska vänner att förklara för två dumma svenskar vad en cobbler är, så hela kvällen har spenderats med att göra ordvistsar på ordet "cobbler". Det var typ som en paj, fast utan pajskalet i botten, fast med ett tak istället... Typ..! Smaskens var det i alla fall!

Imorgon ska vi ge oss iväg igen och vi ser fram emot det extra mycket då vi hoppas slippa de rätt enformiga motorvägar som vi kört på längs östkusten hittills. Vi ska ta vägen längs med bergskedjan Appalacherna, dels mindre vägar och dels betydligt finare och mer vidsträckt utsikt! Det har varit kul att få varva ner ett par dagar, kul att få besöka ett amerikanskt hem, och väldigt roligt att få utmana sina engelskakunskaper genom att prata med amerikaner på ett utförligare sätt än att bara be om en nota eller fråga efter vägen. :) Stort tack och många kramar till er, Andrea, Elias, Eric och Sarah!!!