Skägget börjar bli långt och vi började få ont om rena kläder, så vi startade dagen med att tvätta. I Amerikat finns sådana där Laundry-ställen, där man lägger ett antal 25-centare i ett fack och sen får man sitta och vänta tills tvätten är klar (om man inte vill få den stulen), varpå man gör om proceduren på en torktumlare. I amerikanska romantiska komedier träffas kärleksparet just där och en strumpa hamnar i fel korg, eller nåt. :D På vårt tvättställe var det dock vi, en gammal tant, en smutsig tandlös hillbilly med stråhatt samt en medelålders man som pratade i telefon hela tiden! ;) Det kändes dock väldigt autentiskt och vi fick vårt ärende uträttat! 

 

Nytt värmerekord under resan idag! 109 grader Fahrenheit, si så där 42,5 grader Celsius! Varmt, varmt, varmt! Vi körde från Kingman upp mot Hoover Dam, som ligger på gränsen mellan Arizona och Nevada. Landskapet kan beskrivas som stenöken, eller som ett månlandskap. Varmt, torrt, väldiga berg och djupa raviner! Hoover Dam byggdes på 1930-talet för att omvandla den mäktiga Colorado Rivers kraft till elektricitet, samt att reglera vattenmängderna i denna torra del av landet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om Grand Canyon igår var det mäktigaste naturliga landskap vi sett, var detta bland det mäktigaste vi skådat som är skapat av mänsklig hand! Vi undrade om det inte var just denna damm som James Bond bungy-jumpar nerför i inledningsscenen till Goldeneye!? Vi får nog googla det! ;) Fantastiskt häftigt var det i alla fall! Martin har de senaste dagarna fått jobba hårt med att utmana sin höjdrädsla… ;)  

Vi rullade in i Las Vegas vid 17-tiden, mitt in i ett gigantiskt trafikkaos, och även om vi såg vårt hotell bara några kvarter bort, tog det oss nästan en timme att komma fram! Det är ju en väldigt konstig stad det här... Ingenstans ser man ”vanliga” byggnader utan allt är nöjesindustri, hotell, restauranger, klubbar, berg- och dalbanor med mera! :D Hotellobbyn på MGM påminde mer om en internationell flygplats än om ett hotell. Tusentals människor, restauranger, affärer och de obligatoriska spelborden och automaterna. Incheckningsköerna ringlade sig runt och det tog ytterligare en timme innan vi landade på rummet, svettiga, trötta och hungriga.

 

Oh, Las Vegas – ain’t no place for a poor boy like me
Every time I hit your crystal city I know you’re gonna make a wreck out of me
/// Gram Parsons

Vi gav oss så småningom ner till hotellets bottenvåning som påminner om en jättelik galleria. Vi höll oss på mattan vad gäller spelandet! Anders bangade på att satsa 100 $ på rött på rouletten, vilket han pratat om i 3 veckor nu. Fegis! :D Efter att ha druckit några svindyra öl gav vi oss ut längs The Strip och hittade bland annat en mycket trevlig irländsk bar, med ett riktigt bra liveband som spelade The Pogues-covers! Överallt ser man festande människor, blinkande neonskyltar, tutande taxibilar och dunkande musik! Lite overkligt och galet att vara här! :D

 

 

Hade man varit 10 år yngre och haft lite sämre karaktär (haha!) så hade Las Vegas varit potentiellt livsfarligt! ;)