Vi vaknade till en fin morgon i Flagstaff, vädret var klart och luften var en smula kylig jämfört med vad vi vant oss vid, men normalt för att vara Flagstaff. Ritualen att packa ihop sig är alltid en smula mer förvirrad när man sovit mer än en natt på ett ställe. Vi hinner boa in oss mer helt enkelt, följaktligen så var det en stunds förvirring när vi först inte hittade bilnyckeln och Anders sedan tänkte köra iväg med nyckeln till rummet i fickan. Det löste sig dock och vi kom iväg! 

Vårt första stopp för dagen var Meteor Crater, en attraktion en bit öster om Flagstaff. Privatägd, så saftiga 16$ (112 kr) kostade inträdet. För 55 000 år sedan träffade en meteor en del av det som nu är Arizona. En krater som är 1200 meter i diameter och 100 meter djup skapades och tack vare det torra klimatet är den nu den bäst bevarade kratern i världen. En bra guide som hette Kim berättade med inlevelse och humor om kratern och därefter gick vi på den interaktiva utställningen som till stor del handlade om meteorer i allmänhet. Intressant och coolt! Roligt att vi också träffade på två norska par som gjorde en road trip längs Route 66 och också skulle till San Francisco! Under våra snart tre veckor på resa är norrmännen det närmsta svenskar vi har kommit, håller sig alla i storstäderna bara?

 

 

 

 

 

 

 

 

Detta var ju bara förrätten, för dagens huvudrätt var Grand Canyon! På vägen dit filosoferade vi lite om hur det efter tre fantastiska veckor kanske börjar gå lite inflation i upplevelserna. Vi borde ju vara as-taggade, men kände mer: Tja, det blir väl kul med Grand Canyon… :D För helvete, det är ju Grand Canyon, intalade vi oss själva och kände hur det ändå började pirra lite!

För 25$ per fordon får man tillträde till hela parken i 7 dagar. Schysst deal, tyckte vi! Men när vi närmade oss började det regna rejält och en rejäl dimma drog in… Typiskt och lite ironiskt kände vi när vi kom fram till den första utsiktspunkten och tittade in i något som mer liknande ärtsoppa. Regnet var dessutom rejält kallt! 

Efter regn kommer solsken och sannerligen om vi inte välsignades med uppehåll i några timmar! Vi kom ut ur geologimuseet där vi skulat en stund och fick för första gången se Grand Canyon på riktigt… Om man samlar alla superlativ på alla språk i hela världen kommer man inte ens då i närheten av att beskriva det vi fick se! Följaktligen går det heller inte att beskriva här… Åk dit! Det är det häftigaste ni någonsin kommer att uppleva! Långt, långt nere i ravinen kunde vi se den virvlande Colorado River, som mer såg ut som en pytteliten bäck, från utsiktspunkten 1,5 kilometer ovanför! :D Magiskt, magiskt! Vi tog säkert 1000 bilder för att försöka fånga det vi såg med våra ögon, förgäves förstås! :D  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I bilen på väg västerut mot vår nästa anhalt infann sig en känsla av tomhet, som så ofta efter att man har upplevt något helt fantastiskt. Men samtidigt infann sig också en känsla av vördnad, ödmjukhet och en enorm tacksamhet över att vi har haft turen att få uppleva det här! 

Vi körde Interstate 40 västerut. Vissa delar av denna väg har samma sträckning som den gamla, legendariska Route 66, som löpte från Chicago till Los Angeles. Vi kände att vi måste ta chansen att köra en bit på denna väg, så vi tog en liten detour/omväg, men det var klart värt mödan! Mil efter mil skar vägen som en kniv genom prärielandskapet och man kunde färdas 15 minuter utan att möta en enda bil. Vi stannade, stängde av motorn, gick ut mitt i vägbanan, lyssnade till den totala tystnaden, tittade ut över de ändlösa vidderna, fotade och kände oss allmänt lyckliga! I morgon blir det Hoover Dam och på kvällen checkar vi in på MGM i Vegas! Nej, vi klagar inte! ;)