Martin började dagen med att springa över parkeringen från motellet till Starbucks för inköp av två ”riktiga” koppar kaffe! Smakade gott tillsammans med den överblivna burriton från igår som frukost!

Vi körde norrut från Flagstaff mot Navajo Nation, som var dagens första utflyktsmål. På ett gigantiskt landområde som innefattar delar av Arizona, Utah, Colorado och New Mexico bor cirka 300 000 Navajoindianer. Vi visste inte direkt vad vi skulle förvänta oss av detta besök, men vi hoppades på magnifika vyer och genuin kultur! Navajoindianerna är ju till exempel kända för korgbinderi och sandmålningar. På avstånd var vyerna förvisso magnifika; röda massiva klippor och berg. När vi väl körde in i reservatet såg det mer ut som en ofruktbar öken i olika röda nyanser. Vi körde mot Cameron Trading Post, som lät autentiskt och spännande, men det visade sig vara en jättelik giftshop och ett antal motell som låg längs vägen. Hit kom busslaster med turister som ville köpa allehanda krimskrams. Vissa saker i giftshopen verkade vara genuint handgjorda men det mesta kändes som massproducerade turistsouvenirer… Made in China, Made in India (close but yet so far…:D). Längs vägen fanns skyltar som berättade hur fantastiskt mysigt hotellet vid trading posten var. Och visst, det såg fint ut. Det som inte såg så trevligt ut var navajoindianernas hem som låg strax bakom trading posten. Mobile homes och riktiga ruckel till hus, med skräp och bilvrak utanför. Kontrasterna svindlar…

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vi körde vidare och hittade en skylt som utannonserade ”dinosaur tracks”, och mycket riktigt! En guide vid namn Maddie visade oss runt bland fotspår stelnade i lera av Allosaurus, Triceratops och Tyrannosaurus Rex. Vi fick även en del information av henne om Navajoindianerna. Intressant alltihopa, men en del av dinosaurieinformationen kändes tveksamt godtycklig. Men hon var trevlig i alla fall! Det kostade ingenting, men donationer var välkomna, så det fick hon.
 
 
 
 
 
 
 
 
I centralorten Tuba City hade McDonalds, Taco Bell och Subway nyligen etablerats. Vi tyckte att det kändes en smula tragiskt… En rik kultur och ett stolt folk som tvingas underkasta sig den amerikanska skräpkulturen för att kunna överleva i det moderna samhället.
 

Till slut hittade vi i fram till ett litet museum som berättade om Navajoindianernas historia, och det kändes skönt att vi i alla fall fick se lite av den sidan också! Men det var med delade känslor vi lämnade ”reservatet” och körde söderut igen.

 
 
 
 
 
 
 
Wupatki National Monument Park var nästa anhalt. Där kunde man titta på ruinerna från Puebloindianernas 800 år gamla civilisation samt se vulkanen Sunset Crater som genom sina utbrott format vegetationen och omgivningarna. Jättelika områden med lava och aska kan fortfarande beskådas! Askan har täckt marken med ett svart täcke och på sina ställen bryter träd och buskar igenom, vi trodde först det var skogsbrand som gjort marken så svart! :D
 
 
 
 
 
 
 

Vi blev tokhungriga och körde in på första bästa matställe som inte såg ut som en fastfoodkedja. Sizzler’s hette restaurangen där man kunde få ”Steak & all you can eat shrimp” för $19.99. I priset ingick också en gigantisk salladsbuffé, varm buffé samt en efterrättsbuffé. Perverst mycket mat! Vi var dock inte dom som var dom, som det heter, utan vi frossade rikligt och dog en smula idag också! :D   

 
Och till sist några Arizonahimlar... :D
 
 
 

 

 

#1 - - Bodil:

Tänkte bara - om ni vill köpa musik el andra grejer som ni gärna skulle vilja ta med hem, men inte har plats till på flyget - skicka hem det!!! Det kan väl inte vara oöverkomligt.....
Innan resan är slut måste ni vara på bild tillsammans med nån "kändis" tycker jag, haha!

Svar: Ja, funderade på det. Beror lite på vad vi hittar. :) En kändis ja, hmm, vi är så försynta och blyga...
swedishroadmafia.blogg.se

#2 - - Bodil:

Ja, det skulle ju va blygheten som hindrar då, Hahaha!

Svar: Haha! :P
swedishroadmafia.blogg.se