Medvetet hade vi valt att bo hyffsat nära storstaden New Orleans för att det skulle vara mindre körtid och mer tid till att titta oss omkring. Hotellet bokade vi i morse och vi valde att lägga lite mer pengar än vi brukar för att kunna bo något mer centralt. Vi kunde inte checka in förrän klockan 15 så vi valde att köra igenom New Orleans och över den nästan fyra mil långa Pontchartrain Causewaybron till Mandeville där vi gick in på en Starbucks och laddade för att ta oss fram till hotellet i mitten av The Big Easy som stadens smeknamn är.
Det var nog tur för det var den hittills värsta trafiken och krångligaste avfarterna vi varit med om. Men vi hittade med hjälp av GPS och kalla nerver fram till det tokmysiga hotellet Garden Avenue Hotel på St. Charles Avenue, ungefär 1,5 km från centrum.
Efter incheckning och insikten att vi får dela på en dubbelsäng så bestämde vi oss för att kolla in The French Quarters som enligt utsago är där det händer. Vi tog en spårvagn dit och blev helt enkelt förbluffade, ställda och en aning lyckliga. Aldrig förr har någon av oss sett så mycket dekadens, smaklöshet, vackert och helt enkelt galenskap på en och samma gång!! The French Quarters är som en stadsdel helt utanför resten av New Orleans och det vi sett av USA hittills. Det är strippklubbar, barer med och utan livemusik, tillåtet att röka var som helst (och ja, det luktar hasch här och där utan att det är någon som stoppar det), enorma drinkar och ölbehållare, street performers, ridande poliser, balkonger med konstant fest som överblickar Bourbon Street ,som är gatan i centrum för all galenskap. I kvarteren i övrigt så finns det butiker och restauranger av alla de slag som serverar riktig southern food och säljer all sorts skräp du kan tänka dig. Det är både vansinnigt och helt fantastiskt! :D Något förvånande så är det, i alla fall i dagsljus, många barnfamiljer och par som man ser gå omkring, inte ensamma snuskgubbar som vi kanske först trodde. Men dekadensen och den genuint gritty känslan är precis det vi förväntade oss och lite till!
Vi hittade en bar med ett grymt band rent musikmässigt och helt galet utseendemässigt. Vakten var enorm, servitriserna sa ”What can i get you, babe?” och hade alla silikonbröst. Vi gick vidare och käkade Jambalaya och Shrimps Creole på ett schysst ställe precis bredvid Jackson Square. Vi kollade in skylinen och den majestätiska Mississippi River och vi tänkte lyssna på blues på The Blues House, men där var det hiphopkväll just idag. Vad tusan? :P Vi fortsatte gå på stora gatan Canal Street och sedan tillbaka till Bourboun Street som nu var ännu mer galen. Utan barnfamiljer nu, men med desto fler smaklöst klädda turister, strippor som slängde pärlhalsband från balkongerna och neon och bouncers överallt. Vi gick till en schysst jazzklubb, SingSing och beställde öl och shots och softade ett tag.
Vi frågade en polis från vilket ställe vår spårvagn gick ifrån och väl på rätt spårvagn kom vi i samtal med en familj från Texas och lyckades missa vår hållplats, fick fel vägbeskrivning av en kille på ett tatueringsställe, hamnade på en bar där vi spelade biljard och gick så småningom hem till vårt hotell i 26-gradig fuktig värme. New Orleans. The Big Easy. There’s nothing like it really… :D
Måste fråga,hinner ni ta in allt ni ser och upplever? För det är ju inte lite..och så mycket kvar. Men så häftigt att vi får följa er på det här viset =)